Här kan du läsa mer om olivolja
Oliven har sitt ursprung i mindre Asien och på 600-talet f.Kr spreds olivträden vidare från Grekland till Italien, troligen via Sicilien.

Ett olivträd kan klara långa perioder av torka och odlas därför i områden där andra grödor är svårodlade.
Beskärning sker i allmänhet under vårvintern och är viktig för trädets storlek och för att skapa en trädform för att underlätta skördearbetet. Att skörda för hand är fortfarande den vanligaste och den mest skonsamma metoden för både träd och frukt men på senare år har maskinella metoder vunnit allt mer terräng.
Italien är världens näst största producent (störst är Spanien) av olivolja med en produktion uppemot 600 000 ton per år. Produktionen sker småskaligt på oftast mindre odlingsareal och fruktskörden per odling är i genomsnitt ca 600 kg.
Det är av yttersta vikt för oljans slutkvalitet att varsamt hantera olivfrukten i samband med skörden
och under transport till presseriet. Skadat fruktkött kan medföra förändrade egenskaper och sammansättning av slutprodukten. Halten fria fettsyror är en parameter som ger vägledning i hur skördearbetet har genomförts.
Halten av fria fettsyror ligger till grund för klassificering av oljan i dess kvalitetsklasser. Ju lägre halt av fria fettsyror desto bättre kvalitet. Exempelvis så skall halten i olivolja med benämningen extra jungfruolja understiga 0.8% fria fettsyror.
Framställning av jungfruolja sker enbart med mekaniska processer i syfte att bevara den ursprungliga oljans arom, smaker och egenskaper. Efter tvättning av skördade oliver krossas de hela frukterna till en pasta för att därefter pressas och/eller centrifugeras. Den blandning av vatten och olja som då erhålls separeras därefter från varandra genom dekantering eller centrifugering.
I samband med den första kallpressningen får man av olivfrukten ut cirka 15% i olja.
Källa: Marknadsöversikt – olivolja och bordsoliver
Jordbruksverket Rapport 2004:13